En av de värsta, och bästa, dagarna i mitt liv

Det var under sommaren 2017 som jag var med i en endurotävling. Det var en sträcka på cirka 3 mil som skulle köras tre varv och jag var taggad till tusen och ville göra mitt bästa. Starten gick och jag drog på gasen rejält och efter ett varv fyllt med lera, vattenpölar, stockar och stenar så kände jag att det var läge för ett snabbt depåstopp. Precis när jag stannat så hör jag hur en motorcykel kör upp precis bakom mig, och rasar sedan omkull på backen. Jag rusade dit för att hjälpa honom och ser hur hans ansikte är mörklila och plötsligt så är han medvetslös.

Ambulansen är på väg

Han andades inte längre och när jag kände efter pulsen så kände jag ingenting och fattade direkt att det var fara å färde! Jag tog av honom hjälmen och formligen slet av honom kläder och skydd på överkroppen och började ge konstgjord andning. Arrangörsteamet var redan framme hos mig och en kille vrålade högt "Hämta hjärtstartaren! Den där som vi köpte från Cardiacscience!" och en annan kille sprang iväg. Vi fortsatte med manuell hjärt-lungräddning tills han var tillbaks och vi fick snabbt igång den. Jag hörde sirener komma närmre, det var ambulansen som någon hade ring efter, och jag minns hur jag tänkte att det här går nog åt helvete. Två dagar senare fick jag ett sms. Det var från killen vi räddat livet på och han skrev "Tack!". Tävlingen avbröts givetvis men det blev ändå en av de bästa dagarna i mitt liv och samtidigt den värsta. 

23 mar 2018